Vandra till Molladalen – ”Norges Patagonien”
Molladalen lockar till vandring med såväl vattendrag som spetsiga bergstoppar.
Molladalens unika natur hänför. Inte minst lockar de spetsiga bergstopparna många vandrare och inte minst klättrare.
Norsk fart
Snöfält, forsande vattenfall, fjällsjöar och porlande vattendrag charmar förstås också. Därom strax. För nu måste vi sätta ”norsk” fart om vi ska slippa det utlovade regnet till eftermiddagen.
Rätt omgående efter parkeringen hörs älvens strömmande vatten bredvid den grönt omgivna stigen. Uppåtlutningen är ännu så länge snäll och underlaget är trots lite stenar ändå hyggligt. Då är det lätt att sätta fart.
Över en träbro förnimmer vi älvens dunkande puls med besked, och fortsätter genom skogen. Överallt hörs vatten, blandat med enstaka småfåglar. Försynta små gula och vita blommor ger sig tillkänna.
Under tiden har stigen blivit mycket stenigare och små rännilar korsar vår väg lite oanmälda. Bådadera måste pareras efter vandringskonstens viktigaste regel: varsamhet parat med vaksamhet. Framför allt är vattendragen charmiga.
Frodigt och välmarkerat redan vid start.
Över det första större vattendraget. Det porlar så härligt.
Vattenfall
När vi går på en platå och ids lyfta blicken från den steniga stigen uppenbarar sig flera vattenfall. Både vi och du vet att det bara är en kort respit. Uppförsbacken kommer och den är lång, men tack och lov inte orimligt brant. Det gäller att hitta en lagom takt och vara uthållig.
Underlaget är medelsvårt, vilket innebär ganska krävande, för undantagsvis kan händer komma till pass för att hålla balansen. Nu kommer goda nyheter.
Vattenfall i blickfånget, ett av många.
Det blir allt brantare, men utsikten över fjorden muntrar upp.
Spetsiga berg
Äntligen skymtas de! Samtidigt överträder vi en osynlig gräns, träden är betydligt mindre och det är fortfarande övervägande grönt.
I ravinen längre ner syns och hörs den skummande älven. Trädgränsen är passerad, nu händer saker. Bergen liksom omfamnar oss på nära håll medan fjorden avtecknar sig i fjärran. Och nu? Uppåt, så klart. 800 höjdmeter fixas inte på en kafferast.
Med en ständig ström av smältvatten från snöfälten omkring fattar även jag varför vi nästan vältrar oss i lera. Klaga är direkt oklädsamt när bergen med deras otaliga spetsar står i lång rad och visar upp sig för oss – Norges svar på Patagonien (i alla fall enligt vissa intressenter i turistbranschen). Bladet, klättrarnas absoluta favorittopp syns dock inte, men sägs vara nästan så smal som en synål (en smärre överdrift) och lika stor och rund som en pizza på toppen.
Äntligen skymtar Molladalens spetsiga toppar.
Mäktig naturupplevelse omgiven av alla dessa berg.
Gott om vatten
Det tål att upprepas (hoppas jag): det är gott om vatten. Älven nedanför oss och vattendrag runt om, omgivna av gula och lila blommor. Med allt vatten, slippriga stenar och lera är det varken konst eller konstigt att halka till. Men Kerstin repar sig fort och går vidare som den kämpe hon är.
Vattendrag är det väldigt gott om.
Vi kan inte få nog av vattendrag.
En liten fjällsjö med alldeles mörkgrön nyans för tillfället.
Paradis för naturälskare
Alla dessa speciella berg allt närmare runt om oss överväldigar. Ändå är det inte en dröm. I stället för att nypa mig i armen doppar jag handen i ett vattendrag. Svinkallt, inte dröm.
En orange fjäril – pärlemofjäril? – tar igen sig på en sten. Ett bräkande ljud och vi lokaliserar snart fyra vita betande får mitt i det frodigt gröna. Vilket fantastiskt smörgåsbord för får!
Vattenfall med smältvatten forsar ner i älven. Men vi ska upp förstås, förbi en liten fjällsjö och snart nog är vi framme vid den stora sjön, Storevatnet, som är inbäddad i grönska och inramad av de hänförande spetsiga bergen som vi har betraktat en lång stund. Nu är vi framme vid det som gott kan benämnas som ett paradis för naturälskare. Annorlunda än det mesta vi har sett, och oerhört vackert.
Mitt i paradiset slår vi oss ner intill ett snöfält sådär mitt i juli och avnjuter en gudomligt god lunch med müsli, knäcke med jordnötssmör och kaffe. Vi sitter som i en gryta omgivna av spetsiga toppar på uppemot 1 500 meter, fjällsjö och gott om snöfält. Patagonien. Livet känns fulländat – tills det börjar blåsa och mörka moln tornar upp sig. Väderomslag är på gång och snart nog visar sig regnprognosen stämma väl med verkligheten. Dags att sätta norsk fart igen!
Lammet verkar inte ett dugg rädd för människor.
Framme vid Molladalen och sjön Storevatnet.
Tyvärr är det regn på gång så det blir bara en snabb lunch för att orka ta sig ner igen.
Vandringsfakta
Start- och slutpunkt: Parkeringen vid Melbøsætra i närheten av Barstadvik.
Längd: Ca 8 kilometer
Höjdmeter: Uppskattningsvis cirka +/- 800 meter
Tid: 3-4 timmar.
Karta och detaljer: Hittar du på vår profil på Wikiloc. Visar enkel väg, vi gick sen samma väg tillbaka.
Tips1: Finns en skylt vid parkeringen som visar var vandringen startar. Stigen är välmarkerad.
Tips2: Det finns bra möjligheter att göra längre vandringar i området.
Obs: Sista biten av bilvägen till parkeringen vid Melbøsætra är s.k. bomvei. Kostade 30 NOK i juli 2023. Betalas med Vipps eller kontanter i brevlåda (går ej att växla).
Läs mer: Läs mer om våra upptäcktsfärder i Norge här.
Text: Eyal
Bild: Kerstin
Vilken härlig vandring ni gjort i Molladalen. Den måste hamna på vår bucket list. Tack för att ni delar med er av denna fina vandring.
Vad kul att höra och kunna glädja er! Snart kommer fler inlägg från Sunnmörsalperna som förhoppningsvis också kan vara till glädje.